Kategoriarkiv: Personligt

187 dagar godisfri

Jag såg här på bloggen att jag hade skrivit typ 75 dagar godisfri och tänkte jag ska skriva ner nu när jag är så nöjd, kollade igår på mina 187 dagar godisfri. Så går jag in i appen och min räknare för godisfri är borta! I stället räknar den ner till när det är jul… va faan!!!

Det var kanske meningen att jag skulle in o se det så jag kunde göra en ny. Så då får jag väl göra det. Fortsätter på mina i dag 188 dagar som godisfri!

74 dagar godisfri

Jag klarade det!! Ett Elmia utan godis, en påskhelg utan godis.

Jag måste berätta att senaste dagarna har jag bara blivit äcklad av godis. Det känns som sockerkristaller som sätter sig längst käkarna och upplevs som värre än värsta baksmällan.

Det fanns till och med tillfällen när vänner försöker locka mig fast jag har bett om det så hårt att jag behöver hjälp med stöttningen. Fattar inte faktiskt. Men när det händer så känner jag mer att va äckligt det skulle vara att sätta i sig det där giftet.

Jag är nära att hitta ut ur den hemska labyrinten

När jag vaknar tisdagsmorgon efter Elmia är jag säker på att lockan är mycket och när jag gick och la mig hade jag inställningen att jag kunde sova hur länge jag ville.

Jag vaknar upp och sneglar försiktigt på telefonens klocka som visar 07:20. Det är som jag har en inställd väckarklocka i huvet, som väcker mig mellan 07:19-07:23.

Jag bli peppad och känner att innan vardagen kommer tillbaka med sin tristess och värk så rymmer jag ut till mitt härliga liv igen. Så jag tänker nu gå upp, ut på promenad en sväng för att sen packa och åka ut till landet.

Jag vägrar gå vilse i den här jävla labyrinten jag gick in i när jag åkte in på operation för ca 2 år sedan, nu ska jag hitta ur!!

Till helgen är det årets första körning på Gröndal och då hittar jag rätt vägar mot glädjen och att känna att det går att leva med en del av smärtan. Peppad till tusen, nu gör jag det här!

 

Attitude is everything

På så kort tid (inom 30 min) har jag redan glömt bort vart jag först såg texten. Men i den sekund som jag gjorde visste jag att det är texten som ska pryda min underarm. Äntligen hittat rätt!

Så nu in till en tatuerare i stan men först skissa på lite olika teckensnitt, måste bli helt rätt!!

Vad betyder texten för mig? Jo min inställning till allt. Till andra människor, till mig själv, mina val och till livet. Allt som oftast känner jag mig en aningen Schizofren och är och känner mig rätt olik i olika situationer, som om jag har olika attityd vid olika tillfällen.

Texten känns klockren mig, till alla mina jag. 😉

PMS – När jag inte kan lita på min instinkt!

Det finns dagar i månaden då jag vet att jag inte kan lite på mig själv. Jag som i vanliga fall är glad över att ha min kvinnliga intuition och ofta följer den blir helt vilsen när jag vet att jag helt plötsligt inte kan lita på mig själv och det jag känner. Fast å andra sidan är det kanske just då jag ska lita på min intuition som säger åt mig att inte lita på mig själv. 😉

Hopp om lycka lamslår min kropp

Att 2016 är och kommer vara mitt livs bästa år… hittills är inget konstigt. Det sa jag redan på Nyår och så har det varit i det mesta jag tagit mig för. Men när jag får en så stark känsla om hopp om lycka så vet inte kroppen riktigt hur den ska reagera.

Flera dagar som kroppen inte kan känna hunger och hur mycket jag än försöker så får jag inte i mig någon mat. Har fått i mig två stora grillkvällar när det varit mycket annat att tänka på. Men att äta bara föra att kroppen behöver mat har inte gått på flera dagar nu.

Jag får väl dock se det som positivt. 😉 Är det nu så att det är lycka på gång så ska jag snart berätta vad det är och jag hoppas det håller i länge, hela livet.

Men det är lite tufft att hoppas på lyckan då man är rädd att förlora den. Men jag ska våga, jag ska hoppas att det nu är min tur. 😉

Träna lagom

Efter att ha tagit i gör mycket senaste tiden och kroppen sagt ifrån så har jagbörjat med Thaiboxningen igen, men denna gång inte fullt så hårt.

Va på ett pass i måndags och det kändes riktigt bra! Hade lite värk och som vanligt känselbortfall i vänstersidan. Men det funkade och jag kunde köra hela passet med lite modifikation av vissa övningar.

Så idag kör jag ett pass igen. Har haft mycket vila, lite i trädgården och promenader med Diesel i veckan så nu ska det gå bra!

Fight for life

Som vanligt när jag har haft en paus i bloggandet har det hänt en massa saker som knappt är  möjligt att förstå, att det kan hända så mycket på så kort tid.

Först en väldans massa tomrum och sen PANG!

I mars började jag med Thaiboxning på Fight Center i Linköping och jag har verkligen hittat hem. Började lite lagom, men sen var det Elmia och jag åkte dit stenhårt.

Ryggen klarade inte av Elmia, det blev sängen på sjukstugan en dag och en dag helt däckad i presscentret. Avslutade bankettmiddagen mycket tidigare än önskat med känslan att ryggen bara blir värre och värre. I och med detta så åkte jag dit och började äta godis igen.

Det blev väldigt mycket skit och gift till kroppen, något jag verkligen inte behövde. Märkte framför allt hur mycket lederna tog stryk.

Väl hemma ifrån Elmia fick jag en veckas träning sen ut till landet och vakta Diesel. Hade tänkt det som en avgiftingsvecka men det blev helt tvärt om. Väl hemma igen så kan jag ta upp träningen igen.

Arg på mig själv ger jag allt, bestämmer mig för att nu ska jag lyckas! Går in i mitt strikta LCHF och tränar stenhårt.

Så är det dags för första deltävlingen i Drift SM och Dotz Drift Break, jag tar det lugnt med tanke på ryggen och hur det gick på Elmia. Så fredagen blir det vila, börjar lördagen med ett pass Thaiboxning och sen ut till Mantorp Park.

Jag har missat många krascher och ger mig ut på banan för att fånga ett par schysta bilder. Det tar ca 30 min så säger ryggen ifrån och jag går av banan. Tar ett varv i depån och går in på kontoret och tar det lugnt. Peppar för att fixa elimineringarna, som är det roligaste att fota. Tar mig ner till Parisen och sätter mig på en platå som är uppbyggd. Här kan jag ta det lugnt och sitta ner när jag får för ont. Men det gör för ont och det är inte ens roligt att fota längre.

Så börjar en ny vecka och jag ger mig på Thaiboxningen som vanligt, men den här gången klarar jag inte hålla upp mitsen alls under sista kvarten på fysen. Efter att ha kört stenhårt i en vecka bestämmer jag mig för att ta en vilodag och komma igen på onsdagen, men så blir det inte. Jag åker dit och sätter igång med uppvärmingen det gör ont hela tiden och när vi börjar skuggboxas så känner jag att det inte funkar och avbryter träningspasset. Jag stannar kvar och tränar istället lite lätt mot säcken på en del teknik. Men gråten är konstant i halsen och jag är rädd, rädd för att Thaiboxningen inte fungerar för min rygg och att jag aldrig kommer att bli bra.

Men så blir det nu, söndag morgon. Gick och la mig strax innan nio i går så jag vaknar redan vid tre i morse och tittade på en dokumentär med Mikaela Laurén. Jag blev rätt biten och känner mig otroligt peppad. Att jag fick så ont i ryggen och vänstersidan kan bero på en överansträngning och det är vila som gäller men faan va fort det kan vända, igen.

Nu när jag sitter här och skriver känner jag hur jag börjar få verk i armen och inte längre orkar skriva, så va faan hur länge måsta jag vila för att få börja träna igen? Saknar träningen något otroligt mycket. Det är så skönt att få ta i och slå ur all sin frustration. Så vila var det, nu slutar jag skriva och vi får se hur det går. Jag tänker kämpa vidare!!

Jag hittade viljan på vägen till ENeG-undersökningen

I dag har jag varit på sjukhuset och gjort en ENeG-undersökning. De satte små elektroder på handleder och fotlederna. Skickade små stötar för att mäta nerverna. Lite obehagligt men gick att genomlida, förutom på höger fotled som sa stumt i från. Jag sa att det bara va att köra för jag vill ju ha svar vad som är fel, men musklerna sa nej. Musklerna låste spände sig vare sig jag ville eller ej. Så kom svartnandet framför ögonen och jag var på väg att svimma. Så vi fick gå vidare och sen gå tillbaka igen och göra en lite starkare i stället för många mellansvaga, då hann inte musklerna säga ifrån lika mycket och de fick ett värde som gick att använda.

20151113_124502-1-1-1
Hade besök av två stora älgar på vår lilla grusväg.

Så hem helt slut efter ansträngningen och däck i säng. Ett par timmar senare har jag nu piggnat på mig och tog hand om den lilla shoppingrunda jag han med på Netto på vägen hem. Det blev lite ljus och en supersnygg skinnkudde som passade perfekt i köket i min naturkänsla. Så blev det även en bukett rosor som jag delade upp i tre vaser och placerade ut på lite mysiga ställen.

20151113_135249-1   20151113_135331-1-1

20151113_195205-1-1 20151113_135317-1

20151113_135301-1

Så var det viljan ja. Käkade lite tråkigt godis i morse innan jag åkte och hade en trälig bismak i munnen av tvål och gammal choklad, sån där som fått ett litet tunt lager med vitt på sig. Inte gott! För första gången i mitt liv kände jag viljan, på riktigt. Jag vill inte äta godis, inte nu och inte sen. Så in på min nya diet, inget tvång och inget nej.

Jag får äta det jag vill i lagom mängder. Jag ska satsa på naturliga produkter och fortsätta hålla mig ifrån pasta, vitt bröd och liknande. Jag tänker tillåta mig äta apelsiner, äpplen m.m. lyxa till det ibland med en färskpressad juice.

Så har jag trillat dit på salamitryffel som är sååå gott.