Ingen parfym till hänsyn för allergiker, det är inte så svårt!

Ska iväg till vårdcentralen och funderade på om detta var rätt tillfälle att prova min nya parfym jag fick av Aza. Men så kom jag på mig själv att nej inte idag. Jag har själv inte använt parfym på över 15år då jag har svårt för dofter. De blir lätt starka och jag upplever att jag får svårt att andas.

Hittade dock en underbar doft i somras när jag och Tess luktade runt som galningar och jag blev tokigt kär. Det blev en Ariana Grande och jag har den nästan varje dag. Men i dag får den stanna hemma och jag går ut med min naturliga doft till vårdcentralen. Jag hoppas att fler människor kan lära sig visa hänsyn och lämna den starka parfymen hemma när man ska till offentliga platser som sjukhus, simhallar m.m.

En positiv handläggare på AF

Så härligt, för första gången så träffar jag på en ny tjej som ger mig bra med tid och hjälp om vad jag kan göra närmsta tiden. Vi tittade även på två utbildningar, den ena ett lastbilskort och den andra programmering. Ska bli jätte spännande och se vart det leder.

Jag ska ha ett jobb innan den 4:e december

Så är det och har jag bestämt mig för något så brukar det gå vägen.

Har möte inbokat på Arbetsförmedlingen kl.10 i morgon. Tyvärr så tror jag inte att det ger någon fördel i mitt sökande då de känns noll intresserade sedan sist. Men det gör det samma för det är jag som ska hitta mitt jobb.

Har uppdaterat mina uppgifter på LinkedIn och i mitt CV. Så jag känner mig redo för att aktivt hitta intressanta företag där jag vill börja jobba.

275 dagar godisfri

Så grymt stolt över mig själv!
Jag kämpar på och det går riktigt bra. PMS stökar och gjorde mig lite godissugen i går men det är redan över. Jag har kämpat i 275 dagar och nu känns det som att jag kommer slå mitt tidigare rekord på över tre år med lätthet.

Jag vill jobba med säkerhet

I dagsläget letar jag efter en heltidsanställning. Jag har på sätt och vis kommit underfund med vad söker. Jag vill jobba med säkerhet eller på något sett jobba med att göra världen till en bättre plats.

När jag jobbar på Gatebil så vet jag att jag gör skillnad och till och med räddar liv. Nu är min dröm att hitta ett jobb till vardags som påminner om den tillfredsställelse jag känner när jag jobbar som presschef.

Så jag ska sätta ett mål, hmmm ska vi säga att jag har ett jobb inom en månad. Så till den 4 december så ska jag ha minst en provanställning och gärna inom det område som kan ge mig mitt drömjobb.

Hur mycket tårar finns det när vi säger ”hej då” för en sista gång

Jag är så tacksam för de vänner som Maria har gett mig. I går var begravningen, väldigt känslosam och jag var rädd att jag skulle känna mig ensam. Många av våra  gemensamma vänner har jag tappat kontakten med sedan jag och min sambo flyttade isär. Visst såg det ut som man gått in i en tidsmaskin då alla killar blivit till män med skägg… 😉 men det var precis så kärleksfullt som sist vi sågs.

Jag är så tacksam för att ni finns alla fina människor. Jag är så tacksam för alla minnen jag fått med dig min vän. Begravningen var fylld med så otroligt mycket tårar. Inombords blev jag även fyllt med glädje och skratt från allt vi upplevt tillsammans. 30-års festen och de svarta ballongerna. När vi sprang stan runt och valde ut din bröllopsklänning. Ja det finns hur mycket som helst.

 

Jag har sen du gick bort letat efter en speciell bild, en bild på oss från vår gemensamma 30-års fest. Jag har tittat igenom både din och min Facebook men den finns inte längre. Mari tar min hand och så sätter vi oss i kyrkbänken. Bredvid din kista så är det ett bildspel med bilder från ditt liv. Det kommer upp bilder som jag har tagit på dig och Hasse när ni väntade Milton, på dig och Nikki och så kommer bilden på oss upp. Bilden från 30-års festen som jag har letat efter. Jag är så tacksam över att jag fått varit en del av ditt liv. Kommer sakna dig så otroligt mycket.

Din begravning var så fint arrangerad, musiken med många toner från 80- och 90-talet. Lena PH och Guns N’ Roses och November rain. Det var så du! Dekorationerna på din vita kista. Dina löparskor, en flaska champagne och en tavla med texten ”Life is short – Bye the shoes – Take the trip – Drink champagne”. Psalmen ”Du vet väl om att du är värdefull” var som att du talar till mig. Lika så när jag återvänt in i kyrkan efter att alla gått ut så ville jag ta en bild med bildspelet på oss i bakgrunden. Men de andra väntade så när vi precis skulle vända och gå så kom bilden på oss upp och det kändes som du sa ”hej då” och vi skiljdes åt.

Var dig själv och va som du är

Det skulle Maria säga om hon kunde, om hon satt här bredvid mig. Om det hade varit någon annans begravning vi besökte. Men nu är det inte det och jag känner mig så ensam och rädd.

Jag är rädd

Jag är rädd för imorgon. I morgon begravs min vän och jag ska säga adjö en sista gång. Hur kommer dagen att bli, kommer jag att klara mig igenom dagen utan att bryta ihop totalt? Jag vill samtidigt vara stark för hennes man och son. Kära vän jag förstår inte att det är sant.

En hemsk tanke smyger sig på då och då, är vi nu så gamla att det är våran generation som börjar dö redan nu i så unga år. Vem blir nästa gång? Jag är rädd!

Att roa sig när man är ledsen

Jag var inte alls säker på att jag skulle följa med på kryssningen jag precis kommit hem ifrån. Jag var rädd att jag skulle bryta ihop och kanske bara förstöra för dem jag åkte med. Men jag tog mod till mig och följde med, vi var ett bra gäng och de jag kände bara lätt har man lärt känna ännu mer. Vi hade en fantastisk helg som gett mig så mycket ny energi.

Det var verkligen välbehövligt, känner mig absolut sliten så här dagen efter. Men jag mår så mycket bättre inombords och hoppas jag får behålla den här känslan nu. Det är början på den positiva spiralen som jag följer nu.

Kan jag precis ha mött min stora kärlek?

Vi gick mot varandra. Han va kanske på väg hem från jobbet. Jag hade varit i bilen och hämtat lite saker som ska med till helgens kryssning. Vi tittade på varandra och sen så där som ”man ska göra” så tittar vi bort, det händer tre gånger. Sista gången var vi nästan bredvid varandra och ögonen möttes. Jag hade ett litet leende på mina läppar eller i alla fall så kändes det som så.

Jag ville så gärna fråga om vi skulle ses, undrar om han är singel. Jag hoppas jag får möta han igen så jag kan samla kraft och våga fråga.