Fight for life

Som vanligt när jag har haft en paus i bloggandet har det hänt en massa saker som knappt är  möjligt att förstå, att det kan hända så mycket på så kort tid.

Först en väldans massa tomrum och sen PANG!

I mars började jag med Thaiboxning på Fight Center i Linköping och jag har verkligen hittat hem. Började lite lagom, men sen var det Elmia och jag åkte dit stenhårt.

Ryggen klarade inte av Elmia, det blev sängen på sjukstugan en dag och en dag helt däckad i presscentret. Avslutade bankettmiddagen mycket tidigare än önskat med känslan att ryggen bara blir värre och värre. I och med detta så åkte jag dit och började äta godis igen.

Det blev väldigt mycket skit och gift till kroppen, något jag verkligen inte behövde. Märkte framför allt hur mycket lederna tog stryk.

Väl hemma ifrån Elmia fick jag en veckas träning sen ut till landet och vakta Diesel. Hade tänkt det som en avgiftingsvecka men det blev helt tvärt om. Väl hemma igen så kan jag ta upp träningen igen.

Arg på mig själv ger jag allt, bestämmer mig för att nu ska jag lyckas! Går in i mitt strikta LCHF och tränar stenhårt.

Så är det dags för första deltävlingen i Drift SM och Dotz Drift Break, jag tar det lugnt med tanke på ryggen och hur det gick på Elmia. Så fredagen blir det vila, börjar lördagen med ett pass Thaiboxning och sen ut till Mantorp Park.

Jag har missat många krascher och ger mig ut på banan för att fånga ett par schysta bilder. Det tar ca 30 min så säger ryggen ifrån och jag går av banan. Tar ett varv i depån och går in på kontoret och tar det lugnt. Peppar för att fixa elimineringarna, som är det roligaste att fota. Tar mig ner till Parisen och sätter mig på en platå som är uppbyggd. Här kan jag ta det lugnt och sitta ner när jag får för ont. Men det gör för ont och det är inte ens roligt att fota längre.

Så börjar en ny vecka och jag ger mig på Thaiboxningen som vanligt, men den här gången klarar jag inte hålla upp mitsen alls under sista kvarten på fysen. Efter att ha kört stenhårt i en vecka bestämmer jag mig för att ta en vilodag och komma igen på onsdagen, men så blir det inte. Jag åker dit och sätter igång med uppvärmingen det gör ont hela tiden och när vi börjar skuggboxas så känner jag att det inte funkar och avbryter träningspasset. Jag stannar kvar och tränar istället lite lätt mot säcken på en del teknik. Men gråten är konstant i halsen och jag är rädd, rädd för att Thaiboxningen inte fungerar för min rygg och att jag aldrig kommer att bli bra.

Men så blir det nu, söndag morgon. Gick och la mig strax innan nio i går så jag vaknar redan vid tre i morse och tittade på en dokumentär med Mikaela Laurén. Jag blev rätt biten och känner mig otroligt peppad. Att jag fick så ont i ryggen och vänstersidan kan bero på en överansträngning och det är vila som gäller men faan va fort det kan vända, igen.

Nu när jag sitter här och skriver känner jag hur jag börjar få verk i armen och inte längre orkar skriva, så va faan hur länge måsta jag vila för att få börja träna igen? Saknar träningen något otroligt mycket. Det är så skönt att få ta i och slå ur all sin frustration. Så vila var det, nu slutar jag skriva och vi får se hur det går. Jag tänker kämpa vidare!!