Jag är nära att hitta ut ur den hemska labyrinten

När jag vaknar tisdagsmorgon efter Elmia är jag säker på att lockan är mycket och när jag gick och la mig hade jag inställningen att jag kunde sova hur länge jag ville.

Jag vaknar upp och sneglar försiktigt på telefonens klocka som visar 07:20. Det är som jag har en inställd väckarklocka i huvet, som väcker mig mellan 07:19-07:23.

Jag bli peppad och känner att innan vardagen kommer tillbaka med sin tristess och värk så rymmer jag ut till mitt härliga liv igen. Så jag tänker nu gå upp, ut på promenad en sväng för att sen packa och åka ut till landet.

Jag vägrar gå vilse i den här jävla labyrinten jag gick in i när jag åkte in på operation för ca 2 år sedan, nu ska jag hitta ur!!

Till helgen är det årets första körning på Gröndal och då hittar jag rätt vägar mot glädjen och att känna att det går att leva med en del av smärtan. Peppad till tusen, nu gör jag det här!