Elle Andersson

Hem

Kontakt

Blogg

Ångesten är tillbaka

Hade inte riktigt märkt att den var borta. Har varit utan min ångest en längre tid nu och det är ju bra, eller var bra. För sedan ca 2 dagar tillbaka så är ångsten påtaglig och det är svårt att andas igen.

Att en känsla kan göra så fysiskt ont

Det är svårt att greppa att en känsla kan göra så ont, rent fysiskt. När jag andas in känns det som att varenda ben i hela bröstkorgen är brutna. Önskar verkligen att jag kunde dra tag i mig själv och inte sjunka så djupt men periodvis kan jag inte förstå hur min kropp fungerar. Det är som att någon har stängt av den och jag sitter bara rakt upp och ner och stirrar rakt fram.

Jag har crawl på torsdag samt en kompisdate som jag ser fram emot, men hur ska jag kunna skratta efter veckan som varit? Tänkte även att jag skulle upp till Gröndal på fredag och lördag då det är körning, men jag kan inte förstå hur jag skulle kunna hitta ork till det, eller ork till att inte åka. Jag behöver verkligen få in lite nya intryck.

Mina andetag

Ångesten är som en vägg av illamående. Luft kommer in men bara en kort bit, sen är det stop. Att andas ut är ännu svårare, det är tungt som om någon höll fast i mitt andetag och vägrade släppa taget.

Att säga att ”detta ska jag klara” är långt från samma sak att faktiskt göra det. Jag sitter upp och jag gör saker som på senaste tiden blivit rutin för mig. Men varje andetag är tungt och illamåendet är närvarande som en skugga som förföljer mig.

Att göra något viktigt som kräver uppmärksamhet samtidigt som mina tankar är på en helt annan plats, eller kanske inte ens existerar. Det är en svår kombination som är svår att förklara, än mindre förstå hur jag ska ta mig igenom.