Vardagen lurar mig

Vardagen börjar återvända efter att du har lämnat oss. Det blir frost på morgonen, förkylningen sänker mitt försvar och vardagen är här. Men det är inte du. Du kommer tillbaks i mina tankar och minnena från dig kommer alltid leva kvar.

Hur mycket tårar finns det när vi säger ”hej då” för en sista gång

Jag är så tacksam för de vänner som Maria har gett mig. I går var begravningen, väldigt känslosam och jag var rädd att jag skulle känna mig ensam. Många av våra  gemensamma vänner har jag tappat kontakten med sedan jag och min sambo flyttade isär. Visst såg det ut som man gått in i en tidsmaskin då alla killar blivit till män med skägg… 😉 men det var precis så kärleksfullt som sist vi sågs.

Jag är så tacksam för att ni finns alla fina människor. Jag är så tacksam för alla minnen jag fått med dig min vän. Begravningen var fylld med så otroligt mycket tårar. Inombords blev jag även fyllt med glädje och skratt från allt vi upplevt tillsammans. 30-års festen och de svarta ballongerna. När vi sprang stan runt och valde ut din bröllopsklänning. Ja det finns hur mycket som helst.

 

Jag har sen du gick bort letat efter en speciell bild, en bild på oss från vår gemensamma 30-års fest. Jag har tittat igenom både din och min Facebook men den finns inte längre. Mari tar min hand och så sätter vi oss i kyrkbänken. Bredvid din kista så är det ett bildspel med bilder från ditt liv. Det kommer upp bilder som jag har tagit på dig och Hasse när ni väntade Milton, på dig och Nikki och så kommer bilden på oss upp. Bilden från 30-års festen som jag har letat efter. Jag är så tacksam över att jag fått varit en del av ditt liv. Kommer sakna dig så otroligt mycket.

Din begravning var så fint arrangerad, musiken med många toner från 80- och 90-talet. Lena PH och Guns N’ Roses och November rain. Det var så du! Dekorationerna på din vita kista. Dina löparskor, en flaska champagne och en tavla med texten ”Life is short – Bye the shoes – Take the trip – Drink champagne”. Psalmen ”Du vet väl om att du är värdefull” var som att du talar till mig. Lika så när jag återvänt in i kyrkan efter att alla gått ut så ville jag ta en bild med bildspelet på oss i bakgrunden. Men de andra väntade så när vi precis skulle vända och gå så kom bilden på oss upp och det kändes som du sa ”hej då” och vi skiljdes åt.

Var dig själv och va som du är

Det skulle Maria säga om hon kunde, om hon satt här bredvid mig. Om det hade varit någon annans begravning vi besökte. Men nu är det inte det och jag känner mig så ensam och rädd.

Jag är rädd

Jag är rädd för imorgon. I morgon begravs min vän och jag ska säga adjö en sista gång. Hur kommer dagen att bli, kommer jag att klara mig igenom dagen utan att bryta ihop totalt? Jag vill samtidigt vara stark för hennes man och son. Kära vän jag förstår inte att det är sant.

En hemsk tanke smyger sig på då och då, är vi nu så gamla att det är våran generation som börjar dö redan nu i så unga år. Vem blir nästa gång? Jag är rädd!

Dagarna återkommer, idag med crawl-kurs på schemat

Vardagen känns som den börjar så sakta återkomma. Varit o simmat idag. Det blev rätt så känslosamt men jag hade så mycket att fokusera på så det gick bra. I dag gick vi igenom.. ha ha ska man ha lärt sig alla namn också… typ fötterna till när man ska simma fjäril och rygg bl.a. Vi simmade med simfenor och tränade på att ta oss långt under vattnet utan att andas och självklart på rätt vis. Det blev en hel del skratt för det var inte så lätt. Gjorde stora förbättringar och tog mig över hela basängen på endast en andningspaus. Riktigt hårt pass för benen, härligt det kommer kännas i morgon.

Simningen var något jag och Maria gjorde tillsammans i perioder. Det var ett härligt träningspass som vi ofta gjorde i Skärblacka. Lugn och fräsch simhall. Maria simmade Vansbrosimmet i somras och hon inspirerade mig massor och jag har fått som mål att simma Vansbro 2018.